Kort sammanfattning
AFS 1989:7 Kvicksilver och amalgam inom tandvården

Föreskriften är utformad som ett allmänt råd. Den inleds med en genomgång av hälsorisker förknippade med kvicksilverexponering.

Gällande gränsvärde för kvicksilverånga enligt AFS "Hygieniska gränsvärden" är 0,03 mg/m3 Mätningar som gjorts på svenska tandvårdskliniker, bl a inom Folktandvården Dalarna, har visat låga genomsnittshalter, ofta under 0,005 mg/m 3 .

Låg exponering för kvicksilver i tandvårdsarbete förutsätter att gällande skyddsregler följs och att de förebyggande åtgärder som rimligen kan vidtas, genomförs.

I föreskriften nämns ett antal åtgärder vars syfte är att minska personalensexponering för kvicksilverånga. Några av dessa åtgärder är:

  • Vid putsning och utborrning av amalgamfyllningar minskas personalens exponering avsevärt om vattenkylning och högvolymsug (handsug) används.
  • Vid användning av amalgamkapslar bör tillses att dessa säkert fäster i blandarens klämanordning så att inte kapseln med dess innehåll kastas ut under skakningsproceduren.
  • Särskilda, helst skriftliga, skyddsinstruktioner bör finnas för arbete med amalgamavskiljare.
  • Rutin för omhändertagande av utspillt kvicksilver bör finnas.
Kvicksilver och amalgamavfall ska förvaras i väl tillslutna kärl och inte i större mängder i lokaler där personal stadigvarande vistas.

Länk till Arbetsmiljöverkets hemsida med föreskriften i fulltext (pdf-format)

AMALGAM OCH YTTRE MILJÖ

Kvicksilverhaltigt avfall från tandvården är klassat som miljöfarligt avfall.

Det innebär att kommunernas Miljö- och hälsoskyddsnämnder har tillsynen av och rätten att för varje enskild tandvårdspraktik förelägga om åtgärder. Som grund för de krav som kan ställas använder Miljö- och hälsoskyddsnämnderna Naturvårdsverkets skrift "Branschfakta tandvård" som är en överenskommelse mellan tandvårdsbranschen och Naturvårdsverket om hur miljöskyddslagen skall tillämpas på tandvårdsområdet.

Skriften Branschfakta tandvård avslutas med en sammanställning av de åtgärder och rutiner som krävs för att uppfylla miljöskyddslagens krav. Dessa är:

Amalgamhaltigt avloppsvatten från behandlingsstolar får enligt överenskommelse mellan tandvårdsbranschen och Naturvårdsverket (1979) inte tillföras avloppsnätet utan föregående amalgamavskiljning.

Amalgamavskiljare skall enligt ovan nämnda överenskommelse vara godkänd, dvs uppnå minst 95 % avskiljning i test (svenska testet), men ofta kräver myndigheterna högre avskiljningsgrad t.ex. 99% enl tysk testmetod.

Amalgamförorenade instrument och övrig utrustning, t ex sugslangar och grovsilar med amalgamrester, bör endast diskas vid avlopp som är anslutna till amalgamavskiljare.

Vid nyinstallation av amalgamavskiljare bör en avskiljare med bästa möjliga avskiljningsgrad väljas. Amalgamavskiljare bör vara installerad enligt leverantörens anvisningar och på ett sådant sätt att god avskiljning vid praktisk drift kan erhållas. Flödet genom avskiljaren bör ej överstiga leverantörens anvisningar.

Amalgamavskiljare bör skötas och tömmas i enlighet med rekommendationer.

Skötselåtgärder på amalgamavskiljare, vattenlås, sugsilar, slangar mm bör journalföras.

Rutiner för amalgamberedning och tandfyllning bör utformas så att minsta möjliga spill/avfall uppstår.

Inköp av kemikalier t ex kvicksilver och alloy samt fotokemikalier bör journalföras.

Fenolhaltiga desinfektionsmedel och kromhaltiga rengöringsmedel bör inte användas.

Röntgenfilm med låg silverhalt bör märkas med "Farligt avfall" och skall hanteras i enlighet med förordningen om farligt avfall (1985:841) och renhållningsförordningen (1979:904). Bland annat skall godkänd transportör och godkänd slutlig omhändertagare anlitas. Journal bör föras över hanteringen av det miljöfarliga avfallet.

Blyfolier från röntgenfilm och kasserade blyförkläden bör samlas upp för återvinning.